I Eskilstuna har ett större antal högstadieelever firat den kommande skolavslutningen med att stöka till det lite. Det var under en friluftsdag som två gäng drabbade samman, och fyra elever fick föras till sjukhus med knivskador. Men, som Dennis Johansson, presstalesperson på polisregion Öst, sa till TV4 i samband med att polisen larmats till platsen:
– Det är i alla fall ingen skjutning.
Vilken lättnad! Bara ett vanligt litet oförargligt knivslagsmål mellan två ”kompisgäng” alltså, som ju alltid förekommit på friluftsdagar.
Så långt har det alltså gått att polisen numera tycks dra en suck av lättnad över att det ”bara” är knivar, och inte skjutvapen, inblandade när femtonåringar drabbar samman.
En gång i tiden ägnades friluftsdagar åt orientering, friidrott eller liknande aktiviteter och det vassaste som förekom i elevernas byxfickor var gafflar att äta den medhavda matsäcken med. Men det var då det. Nu är nu. Och medierna, som i åratal gått i politikernas ledband och hjälpt till att vidmakthålla myten om att det alltid sett likadant ut med våld och jävelskap i samhället, gör fortfarande sitt bästa för att hitta människor som på olika sätt kan hjälpa till att normalisera det som sker.
En hjälpsam snubbe är kriminologen Sven Granath, som vet att berätta att händelsen i Eskilstuna är typisk för hur det kan gå när ungdomar stökar.
– Det är ofta ganska spontana händelser som sker på platser där ungdomar samlas, antingen efter skolan eller efter att man varit på någon fest, säger han till SVT.
Det låter ungefär som om han beskriver ett vanligt simpelt slagsmål mellan två hormonstinna femtonåringar. Man frågar sig dock hur ”spontant” det är om ungarna har kniv på sig till vardags. De kanske tar med sig kniv hemifrån för att tälja trägubbar på lunchrasten? Och sen, när de samlas så kan de liksom inte stå emot att skära lite i varandra?
Lugn, bara lugn, så har det alltid varit. Jo då, Granath berättar nämligen att antalet allvarliga knivvåldsincidenter, med ungdomar inblandade, har minskat successivt sedan början av 1990-talet. Mellan 2015 och 2020 var nivån densamma. De senaste åren har han inga siffror på, får vi veta, men sanningen är ju att vi inte får veta några siffror för 1990-talet och framåt heller så egentligen får vi inte veta något alls om någonting.
Det kanske är det som är meningen, förresten. Att vi egentligen inte ska få någon information alls förutom att våldet minskat och att det är väldigt vanligt med knivskärningar när ungdomar går hem efter skolan.
Fast kriminologens uppgifter ter sig ändå en smula märkliga, för 2020 rapporterade SVT att just det året var ett rekordår just när det gäller knivvåld. Fast å andra sidan tycks den artikeln främst ha varit skriven för att tona ner skjutvapenvåldet. Rubriken var ”Fler döda av knivvåld än av skjutningar” och den statistik SVT tagit fram visade att antalet personer som vårdades för knivskador 2019 var den högsta på fem år.
Dock oändligt mycket lägre än på 1990-talet, förstås, om man nu får tro Sven Granath. Men så var ju Sverige också så mycket mer våldsamt och otryggt på den tiden. Kanske är det någon – kanske många – bland Det Goda Samhällets läsare som kommer ihåg den enorma mängden knivbråk som uppstod under och efter skoltid? Om ni inte gör det beror det förmodligen på att ni minns fel.
En annan bra sak med knivvåldet är det att klaras upp oftare, om man får tro Granath. Och det är ju bra så att femtonåringarna som roar sig med knivskärningar i samband med friluftsdagar och annat kan ställas till svars och bjudas på saft och bullar innan de varsamt eskorteras till ett Sis-hem där de kan ha full kontakt med omvärlden. Och vill de dra därifrån är det ju bara att klättra över staketet, om nu ett sådant finns. Det var visserligen ett inhumant och ondskefullt Sis-hem i Göteborg som satte upp taggtråd men det fick de snabbt ta ner igen eftersom barnen kan göra sig illa när de klättrar över. Så nu är allt lugnt och fint igen.
Bild: Skärmdump SVT
