Nu är det studenttider och SVT intervjuar tre kvinnliga Uppsalastudenter, med rötterna i Eritrea, som väljer att bära Eritreas flagga på studenten, för att hylla landet de kommer ifrån.
Eritrea är en av världens hårdaste diktaturer, från vilken Sverige tagit emot tusentals flyktingar genom åren. Situationen för medborgarnas mänskliga rättigheter är bland de värsta i världen och varken politisk opposition eller fria medier tolereras. Så sent som 2017 avslöjade GP att landet trakasserar eritreaner som flytt till Sverige. Detta land vill alltså de tre studenterna hylla, ungefär som om det vore där de erbjudits fri skolgång och studiebidrag under gymnasietiden. Hur hade det varit att visa respekt för det land de lever i, och som möjliggjort deras utbildning?
Man tycker att de kunde ha fått åtminstone någon problematiserande fråga från SVT:s reporter Frida Wallin Nilsson, men det fick de inte, av den enkla anledningen att SVT:s hela syfte med den här texten sannolikt är att knäppa svenskarna på näsan med budskapet att den svenska flaggan minsann inte förtjänar någon särställning i Sverige.
Svenska flaggan tar de för övrigt inte med sig överhuvudtaget, de tre studenterna. ”Man vill liksom ha flaggan där man… där ens rötter är ifrån. Det är liksom en trygghet och närhet att bära på just den flaggan” säger de och förklarar att även om de är tacksamma för allt Sverige har gjort så räcker det inte för att de ska vilja bära på den svenska flaggan. Reportern svarar med ett förstående ”Mmm”.
När svenska ungdomar vill bära den svenska flaggan på studenten brukar det inte ses som lika oproblematiskt. Då medför det istället antydningar om rasism och främlingsfientlighet.
Så skedde 2015, i Ljungby, då rektor Jimmie Nilsson på Sunnerbogymnasiet förbjöd alla flaggor för att ”inte riskera att någon ska känna sig kränkt på denna glädjefyllda dag”. Helst hade han förstås velat att de som ville ha ”en flagga från ett speciellt land” (vilket land som helst utom Sverige, med andra ord) hade kunnat ha det men det gick ju inte för ”då vill plötsligt någon annan elev, som kanske har främlingsfientliga åsikter, gå ut med svenska flaggan runt sig”. Jimmie Nilsson tvingades alltså avstå från glädjen att se de mångkulturella, antirasistiska flaggorna vaja fritt, på grund av risken att en främlingsfientlig blågul flagga skulle dyka upp i mängden.
Så olika bemöts allts studenter i Sverige, beroende på var de har sina rötter. Det är fritt fram att vifta med allehanda flaggor, även diktaturers, men den blågula? Tack, men nej tack, den kan vara kränkande.
Nu är Liya, Saron och Isabel ändå inte helt nöjda med flaggreglerna. Skolledningen har nämligen förbjudit flaggor vid själva utspringet.
”Det känns lite jobbigt”, säger de med en mun.
Det är dock inte svårt att förstå skolledningens beslut. Om alla studenter ska bära med sig flaggor från de länder där de har sina rötter finns det risk för tjafs och bråk redan innan de kommer ut på skolgården, för toleransen sinsemellan olika invandrargrupperingar är inte alltid den bästa. Ett enkelt sätt att slippa problem är därför att förbjuda alla flaggor utom den svenska. Det här är trots allt Sverige.
Än så länge har dock få skolledare haft modet att resolut säga blankt nej till andra nationers flaggor på studenten (en som gjorde ett tappert försök rev snabbt upp beslutet efter påtryckningar från Sveriges Radio) så även om flaggor är förbjudna under själva utspringet får föräldrar och vänner vänta på skolgården med flaggorna i högsta hugg. Liya, Saron och Isabel behöver alltså inte vänta länge – när de väl är ute på skolgården får de äntligen bära den nationsflagga som ger dem trygghet och närhet.
Bild: Skärmdump, SVT Nyheter
