Tio personer mördades under masskjutningen i Örebro i tisdags och bland offren fanns bosniska och syriska medborgare. Statsminister Ulf Kristersson går nu ut och säger att samhället därför måste respektera att personer med utländsk bakgrund känner sig mer utsatta än andra. Men bland offren fanns också etniska svenskar. Dessa har knappast nämnts. Det säger en hel del om de konspirationsteorier som nu flödar bland journalister och tyckare.
Dessa har nämligen redan från början bestämt sig för att sprida teorier om ett rasistiskt dåd eftersom det gynnar det vänsteretablissemang och de andra krafter som till varje pris vill styra bort det offentliga samtalet från klankriminalitet och religiöst motiverat våld.
När TV4 lägger upp en fil, och textar den för att den som lyssnar ska veta vad han eller hon bör höra – eller när Alexandra Pascalidou och Tobias Hübinette skriver så mobilerna glöder om etniska svenskars ondska – gör de det för att försöka vrida klockan tillbaka till den tid då människor inte kunde yttra något negativt alls om invandringspolitiken utan att bli smutskastade och brunsmetade.
De vill helt enkelt ta tillbaka tolkningsföreträdet, och försöker därför att snabbt sätta narrativet.
Problemet (för dem, inte för vanligt folk) är bara att det har hänt mycket sedan den tid då Robert Aschberg plötsligt kunde dyka upp, grötmyndig och dryg, om någon råkade säga att de sympatiserade med SD. Idag är de flesta, utom de mest verklighetsfrånvända, överens om att det mångkulturella samhället är dysfunktionellt, att den utannonserade vinsten blev en förlust och att större delen av den kriminalitet som skakar vardagen för vanligt folk är importerad. Det finns en rad fria medier som vågar rapportera sanningen, och sociala medier börjar nu avskaffa censuren för medborgarna.
I detta, för vänsteretablissemanget, desperata läge är det givet att man mer än gärna utnyttjar Sveriges värsta masskjutning i politiskt syfte för att återskapa det politiska klimat som rådde fram till ganska nyligen. Och när syftet är så ädelt spelar det ingen roll att Rickard Andersson också sköt etniska svenskar.
När statsministern nu går ut med att människor med invandrarbakgrund har anledning att vara mer otrygga än andra gör han gemensam sak med konspirationsteoretikerna. Han frångår dessutom sin egen uppmaning till folket, att inte spekulera utan låta polisen sköta sitt arbete.
Kristersson går till och med så långt att han helt avfärdar polisutredningen:
”Alldeles oavsett vad polisens utredning kommer fram till, har denna fruktansvärda händelse väckt en särskild rädsla och känsla av utsatthet hos många människor med invandrarbakgrund i Sverige. Detta måste vi som samhälle förstå, respektera och möta.”
Om polisen kommer fram till att det handlar om en djupt störd, sjuk människa som skjutit slumpmässigt ska ändå vissa grupper respekteras i högre grad än andra, enligt statsministern?
Det är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt att landets högste politiker signalerar att det inte spelar någon roll vad en polisutredning utmynnar i. Det väcker också en rad frågor: Är detta något som ska gälla generellt, eller bara i vissa fall? Vilka är kriterierna för när vi bör respektera utfallet av en polisutredning och när vi kan ignorera den?
Det vore bra om Kristersson förtydligade det så att vi vet.
Jag kommer osökt att tänka på när eritreanen Abraham Ukbagabir mördade en 55-årig kvinna och hennes 28-årige son på Ikea i Västerås 2015. Ukbagabir berättade själv att han valt ut dem för att de såg svenska ut men journalister och tyckare gjorde allt för att måla upp en bild av en utsatt, trasig person som begick dådet i ren förtvivlan.
Inte heller gick dåvarande statsministern Stefan Löfven ut och sa att händelsen väckt särskilt stor rädsla hos svenska medelålders kvinnor och svenska män i 30-årsåldern och att samhället måste ”förstå, respektera och möta det”. Och det skulle med största sannolikhet inte heller Ulf Kristersson ha gjort.
Foto: Risbergska skolan, skärmdump Wikimedia Commons
