Igår fick jag ett samtal från en god vän jag inte talat med på länge. Som vanligt kom vi in på politik och denna gång specifikt äldreomsorgen. Vad fan får de äldre får pengarna, egentligen? Otrygghet, språkförbistring och kulturkrockar – våld och våldtäkter mot de äldre, felmedicinering, stölder.
Det är något som är fundamentalt fel med människosynen i det här landet.
Den senaste skandalen är förstås de uppmärksammade våldtäkterna i Uppsala, där två kvinnor våldtogs i sina egna hem.
Bara tanken på att äldre kvinnor, som stretat och strävat och betalat skatt ett helt liv, ska behöva utstå något sådant i sitt eget hem är förlamande. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle ha reagerat om det hade varit min mamma som drabbats. Vad är det för jävla as som gör en sån sak? Och hur fick svinen jobb inom hemtjänsten till att börja med?
Äldreomsorgen blivit politikernas experimentverkstad, dit de skickar precis vem som helst och i olika syften, utan att bry sig ett dugg om att de leker med människors liv. Under migrationskatastrofen 2015 fick våra äldre agera integrationsverktyg för den gränslösa invandringen. När pandemin tog fart isolerades de från sina familjer för att istället utsättas för personal som inte ens hade vett att tvätta händerna, samtidigt som de förvägrades behandling. Nu utsätts de för sexuella rovdjur i sina egna hem.
De båda kvinnorna i Uppsala försökte flera gånger uppmärksamma kommunens hemtjänstchef om vad som pågick men ingenting, absolut ingenting, hände. Gamla svenska kvinnor ses med andra ord som som så totalt värdelösa av kommunen att de förväntas släppa in våldtäktsmän i sina hem. Vad mer? Ska de vara tacksamma också, eller? Mitt i allt jolmigt värdegrundsprat behandlar man äldre svenskar som något katten släpat in.
När kommunen till sist fick tummen ur har de avskedat eller stängt av fem anställda. En av dem misstänks för våldtäkter, två andra för sexuella övergrepp och ytterligare två är tidigare dömda för våldtäkt och sexuellt ofredande.
Nu – efter mer än ett år – har kommunen bett offren om ursäkt. Det satt långt inne och kom enbart för att medierna vägrat släppa taget, och för att en av de utsatta kvinnorna gått ut offentligt. De ansvariga har helt enkelt inte kunnat behålla locket på längre.
Men en ursäkt räcker inte på långa vägar. Varenda en som tillåtit detta att hända borde hängas ut offentligt, avskedas och straffas. Det måste också utredas ordentligt vilka män det handlar om, vilken kultur de härrör från, och hur de alls kommit att få arbete inom hemtjänsten.
Vi måste också, på alla sätt vi kan, protestera mot att våra äldre svenskar används som brickor i ett politiskt värdegrundsspel.
Det här är inte första gången jag skriver om den skeva synen på äldre svenskar. Så sent som i augusti skrev jag om hur äldre svenskars behov åsidosätts, medan utlandsfödda äldre ses som särskilt skyddsvärda:
Det finns en rad studier som visar att invandrade äldre, som nyttjar äldreomsorgen, uttrycker önskemål om att bli vårdade av landsmän eller av människor som talar deras språk obehindrat och förstår deras kultur. Detta ses allmänt som något hemtjänsten bör vara lyhörd för. När äldre svenskar har liknande önskemål beskrivs det som ”rasism”.
2019 skrev jag om larmen om bristande språkkunskaper hos personalen:
Hur ska man få de anställda att förstår vilka rättigheter de gamla har – och vilka skyldigheter de själva har – om de inte förstår svenska? Hur känns det att bli avklädd av en människa som inte ens kan förklara varför?
Personligen tycker jag det är mycket lätt att föreställa sig hur kränkande en sådan situation är. Att politikerna inte verkar kunna göra det beror antingen på att de totalt saknar förmåga att leva sig in i andra människors situation – eller att de struntar fullkomligt i den verkliga världen utanför de politiska rummen.
Jag har också uppmärksammat hur kyrkorna, som annars slår sig för bröstet som godast av de goda, konsekvent håller låg profil just när det gäller äldre svenskars utsatthet.
Och nu har jag alltså tvingats skriva om hur äldre svenskar blir våldtagna i sina egna hem.
Alla har vi, eller har haft, äldre föräldrar, mor- och farföräldrar, släktingar i våra liv – människor som vi älskar och respekterar. Varför mobiliserar vi inte? Vi skulle kunna lägga beslag på det offentliga rummet hur lätt som helst och gå i tusenden till våra politiker både lokalt, regionalt och på riksnivå och kräva att våra gamla behandlas med den respekt de förtjänar. Det är dags att agera.
