I åratal har det islamistiska studieförbundet Ibn Rushd fått statliga bidrag för att sprida sin samhällsfientliga och antidemokratiska propaganda. Nu lägger de ner och det är naturligtvis mycket bra. Men det borde ha skett för länge, länge sen.
Länkar till sajter om stening, propaganda mot homosexuella, försvar för barnaga, antisemitiska hatbudskap – listan på de antidemokratiska värderingar som präglat Ibn Rushd kan göras lång.
Ändå har de fått statsbidrag år efter år, och deras representanter har fått ta plats i de stora mediehusens finsalonger. Hur är det möjligt?
Det finns många svar på den frågan. Ett är att Socialdemokraterna i decennier har lierat sig med islamister. Det har de gjort för att de vet med sig att de behöver denna grupp för att ens komma i närheten av att behålla sin position som landets största parti.
Ett annat är att Ibn Rushd har haft medierna med sig. Varje uns av kritik har stämplats som islamofobi, varje försök till granskning har fått journalister med ”rätt värdegrund” att skria som frustrerade åsnor.
Vissa fortsätter att skria på samma sätt. När beskedet om nerläggningen kom visade Aftonbladets Jonna Sima tydligt att hon står bakom de odemokratiska islamistiska krafterna. I en ledartext med rubriken ”Den antimuslimska samtiden har vunnit” prisar Sima Ibn Rushd och förklarar i darrande gråtmild ton hur viktigt det varit för så många ”svenskar”.
Hon passar också på att låta Bilan Osman komma till tals. Bilan Osman är mest känd för att hata vita människor och har bland annat arbetat inom Expo och som debattör i de fina mediehusen. På senare tid har hon varit kommunikatör på Ibn Rushd (för var ska sleven vara om inte i grytan, som min mamma skulle ha uttryckt det).
Bilan är förstås kränkt in i märgen:
”Många är jätteledsna och tusentals deltagare drabbas av beslutet. Det är ett hårt slag mot folkbildningen. Man kan bara konstatera att den anti-muslimska samtiden vann” säger hon.
I själva verket är nedläggningen av Ibn Rushd en seger för folkbildningen, eftersom det här unkna studieförbundet motverkat alla former av bildning bland landets muslimer. Man kan därför konstatera att den demokratiska samtiden vann.
Jonna Sima tonar skamlöst ner skälen till att Ibn Rushd blivit av med sina bidrag och skriver att de hamnade i blåsväder ”förra året” för att de ”inte kunde visa att demokratiska värderingar lyfts fram”.
Jisses vilket skitprat. Ibn Rushd har varit i blåsväder gång på gång, i åratal, inte för att de inte kunnat visa att demokratiska värderingar lyfts fram – utan för att de har lyft fram direkt odemokratiska värderingar.
Att detta nu stoppats är naturligtvis en seger för hela det svenska samhället, och i förlängningen även för landets muslimer. Den som inte förstår det har en minst sagt märklig värdegrund.
Foto: Skärmdump Aftonbladet
