Även om du inte vet vad den heter så har du garanterat hört den. Kanske i Vivaldis tappning – kanske i Jan Johanssons, på skivan Musik. La Folia, som först dokumenterades i mitten av 1600-talet, har använts i olika former av fler än 150 kompositörer.
Även om La Folia dokumenterades först på 1600-talet är det troligt att den är ännu äldre än så. Den lär ha utvecklats ur den portugisiska folkmusiken redan på 1400-talet blev populär på karnevaler och andra folkliga fester. Namnet, ”dårskapen”, hänvisar till det galna sätt på vilket folk snurrade, dansade och gestikulerade till melodin.
Från Portugal och Spanien spreds melodin norrut och den blev mäkta populär, inte minst i Sverige där den användes som melodi till ett skillingtryck om mordet på den svenske friherren och diplomaten Malcolm Sinclair. Texten – 90 verser – skrevs 1739 av Anders Odel, en av Hattpartiets viktigaste skriftställare, i propagandasyfte och som en uppmaning till efterlevande svenskar att hämnas Sinclairs öde.
Malcolm Sinclair föddes 1690 och var av skotsk börd. Han valde tidigt den militära banan och blev fänrik vid Livgardet 1708. Året därpå hamnade han i rysk krigsfångenskap, efter arméns kapitulation vid Perevolutjna, och först 1722 kunde han återvända till Sverige.
År 1737 hade Sinclair skickats som sändebud för att inhämta underrättelser om det rysk-turkiska kriget. I juli 1738 var det dags för en ny, liknande resa med syftet att försöka ordna en säkrare beskickningsväg till Osmanska riket. Sinclair medförde ett exemplar av ett brev, avsett för de svenska ministrarna i Konstantinopel, som gällde förhandlingar med Osmanska riket om en tänkbar allians mot Ryssland.
Uppdraget omgavs med stor sekretess, men trots detta lyckades den ryske ministern i Stockholm, Bestuzjev, få kännedom om det. Han vidarebefordrade upplysningar, samt ett porträtt av Sinclair, till den ryska regeringen.
Sinclair utförde sitt uppdrag och i början av april 1739 kunde han lämna Konstantinopel med brev från sultanen, storvesiren och de svenska sändebuden. Eftersom han anade att ryssarna kunde vara ute efter honom färdades han med eskort ända tills han nådde österrikiskt territorium. Men det hjälpte inte. I nordvästra Schlesien blev han upphunnen av två ryska officerare. De tog ifrån honom hans diplomatiska papper, släpade ut honom ur vagnen och förde honom avsides till ett skogsbryn där han rånades och mördades.
Först fem dagar senare upptäcktes hans döda kropp. Ansiktet var helt vanställt, möjligen för att den döde inte skulle kunna identifieras.
Historien kom fram genom en fransk köpman, som hade rest i sällskap med Sinclair. Hans uppgifter om mordet bekräftade den svenska regeringens farhågor, att mordet skett på uppdrag av den ryska regimen. Men Rysslands regering förnekade all inblandning i officiella skrivelser till hoven runt om i Europa.
De ryssar som varit inblandade i mordet skickades till Sibirien, där de hölls under noggrann bevakning för att ingen skulle få veta var de befann sig. Men de behandlades väl och befordrades dessutom, och huvudmännen i morddramat fick också byta namn.
I Sverige väckte mordet på Malcolm Sinclair en oerhörd förbittring och ett rysshat som kom att bidra till 1741 års krig. Och en del av hatet framkallades av just Anders Odels text till La Folia – Sinclairvisan. Över 90 strofer som skildrar hur major Sinclair efter döden möter Karl XII och uppmanar svenskarna till hämnd. Visan avslutas på följande vis:
”Derför, I hjeltar, som ha mod
Och hjerta uti bröste’,
Ack! Hämnen Malcolm Sinclairs blod,
Som Kuthler mordiskt öste.
För öfrigt är jag städse Er
Tillgifven alla tider,
Och slutar nu, helst som jag ser,
Vår sol i skuggan skrider.”
Foto: Wikipedia
