Sverige nås nu av nyheten att SVT:s så kallade klimatkorrespondent Erika Bjerström säger upp sig och blir frilans. Vanligt folk bryr sig föga – en sökning på sociala medier ger inga träffar alls på klimataktivisten – men tidningen Journalisten gör en stor grej av hennes avhopp. Samtidigt passar de på att marknadsföra hennes kommande projekt. En bok på temat klimat och demokrati ska det bli, minsann, och dessutom ett dokumentärprojekt för – just det: SVT.
Anledningen till att Bjerström nu vill frilansa är att hon vill fördjupa sig ytterligare i klimatkrisen. Den är, säger hon, ”vår tids största nyhetsstory”.
Det är ett intressant uttryck och förmodligen mer träffande för hennes eget perspektiv än hon själv inser. Hon beskriver alltså inte klimatkrisen som vår tids viktigaste fråga, eller vår tids värsta nödläge – utan som en ”story”. Och vilken story sen! Den genererar ständigt nya uppdrag med högre inkomster och mer uppmärksamhet. Världens scoop, helt enkelt, särskilt för den som inte drar sig för att tumma lite på vetenskapliga fakta för att skapa en så mörk undergångsstämning som möjligt. Och det är Erika Bjerström bra på, det har hon visat gång efter annan under de år hon varit skattefinansierad klimatkorrespondent.
Men det är inte bara för att Erika Bjerström vill grotta ner sig ännu mer i denna ”nyhetsstory” som hon slutar på SVT. Även mängden ”hat och hot” har spelat roll för beslutet, förklarar hon.
Hat och hot… Det finns knappast något mer urvattnat begrepp, förutom möjligen ordet rasist. Allt, exakt allt, som inte faller folk på läppen kategoriseras numera som just hat och hot, särskilt av journalistkårens löjeväckande sköra kvinnor.
Exakt vad det är för slags hat och hot Bjerström fått ta emot redogör hon förstås hon inte för men man kan föreställa sig att hon stört sig på den kritik som riktats mot henne. Många är de som har ifrågasatt det rimliga i att skattefinansierade public service skickar iväg en person med flyg kors och tvärs över jorden, för att denna ska kunna rapportera om hur klimatkrisen förstärks av att andra människor flyger kors och tvärs över jorden. Att avfärda det som hat och hot är naturligtvis ett bekvämt sätt att slippa besvärliga frågor.
Till Journalisten säger Bjerström också att hon nu blir friare att framföra sitt budskap och ”tala ur hjärtat”. Mer undergångsjournalistik är alltså att vänta. Och eftersom hon redan nu är på gång med ett projekt för SVT kommer skattebetalarna att få fortsätta att åtminstone delvis sponsra den före detta klimatkorren även efter att hon sagt upp sig från sin fasta anställning. Det stundar strålande tider för Erika Bjerström!
Hennes tidigare arbetsgivare – och snart uppdragsgivare – tar nu tillfället i akt att hylla henne samt skryta om sin egen förträfflighet. På SVT kan man läsa följande:
”Rollen som klimatkorrespondent återbesätts inte, snarare ömsar den skinn. Det senaste året har SVT Nyheter framgångsrikt utvecklat vår granskande journalistik med bäring på avgörande händelser i samhället. När gängkriminaliteten intensifierades byggde vi upp en förstärkt krimdesk, som utnyttjade hela SVT Nyheters expertis och kraft i att bevaka våldsvågen och dess konsekvenser. Det är ett snabbfotat sätt att möta vår publiks behov, som vi har med oss när vi utvecklar klimatjournalistiken.”
Snacka om en totalt verklighetsfrånvänd självbild. Under hur många år vägrade SVT att ens erkänna att gängkriminaliteten var ett problem innan de satte Diamant Salihu att frottera sig med klanerna i förorterna och iaktta deras brottslighet för att kunna göra sig ett namn som ”expert”? Motsatsen till snabbfotat, skulle jag påstå.
Då handlade det dock om SVT:s agenda. Deras prio var att så länge som möjligt förneka den invandringsrelaterade kriminaliteten. Att peka ut ett klimatnödläge, där den brinnande planeten endast kan räddas om vanliga dödliga svenskar avstår från allt, är däremot något de ägnat sig med liv och lust åt sedan dag ett. När skinnömsningen är klar lär varenda nyhetsinslag genomsyras av klimatkrisens pekpinnar.
Foto: Skärmdump Tidningen Journalisten
