Kulturhuset i Malmö läggs ner – redan innan det har öppnat. Det berättar Sydsvenskan och enligt studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet, beror det på regeringens neddragningar på studieförbunden. Jag förmodar att det är meningen att man som läsare ska känna ”fy bubblan också, vilken elak regering!” men jag känner absolut ingen sorg. Sverige svämmar formligen över av kulturhus, men till nytta för vem?
Eftersom studieförbunden nu måste ha rikstäckande verksamhet för att få statsbidrag måste Kulturens Bildningsverksamhet läggas ner och det kulturhus man hade planerat att öppna i Malmö förblir alltså stängt. Det tycker verksamhetsutvecklare Victor Håkansson är jättesorgligt förstås och jag kan förstå honom. Nästan 60 anställda förlorar jobben – och vilka jobb sen. Tänk dig själv att få lön av skattebetalarna för att fixa studiecirklar, workshops och föreläsningar, replokaler, studior och annat skoj.
Kulturens säger sig (som alla andra organisationer numera) arbeta för att ”främja demokrati, jämlikhet, jämställdhet, kreativitet och mångfald”. Självklart är de också ”opolitiska” om de får säga det själva. Fast när man tittar på hur styrelsen ser ut verkar det vara en sanning med modifikation. Här finner vi till exempel Åsa Kratz, S-profil från Sörmland, Hadrian Prett som gärna återpublicerar kommunistisk propaganda på sociala medier och Johanna Lindell som tidigare varit vd för vänstersinnade Arenagruppen – som också gärna utger sig för att vara ”politiskt obunden”.
Det där är faktiskt rätt intressant i sig. Ibland undrar jag om inte vänstersinnade på allvar tror att de faktiskt är politiskt obundna. För dem är vänster normen och därmed något neutralt.
Bland de kurser som anordnats i Kulturens regi finns DJ-kurs för nybörjare, Kulturens kör speciellt för utrikesfödda och nyanlända och Trallaotona, även den främst avsedd för nyanlända. Jag är kanske cynisk men jag har svårt att tro att sådana kurser gör till eller ifrån för vare sig demokrati, jämlikhet, jämställdhet, mångfald eller ens kreativitet.
Att det inte blir något av det planerade kulturhuset kommer sannolikt att gå en överväldigande majoritet av Malmöborna förbi. Så brukar det bli med kulturhus. De vänder sig inte alls till alla, som de så ofta påstår. Många av dem lockar mest diverse vänsterextremister och rättshaverister som lyssnar på dålig musik, ordnar bokcirklar om marxism och ägnar sig åt att hata svenssons för att svenssons är tråkmånsar som bara jobbar och betalar skatt. Fast de är förstås förtjusta i de skattefinansierade bidragen som gör att de själva kan ägna sig åt sånt som roar dem.
Ärligt talat är jag tveksam till om ens Kulturhuset med stort K i Stockholm är särskilt viktigt om man ser till invånarna i stort. Jag tvivlar på att särskilt många stockholmare ens skulle märka om det plötsligt stängdes ner och glasbyggnaden på Sergels torg fylldes med något annat eller, för den delen, stod tomt. Frågan är om jag känner någon som överhuvudtaget brukar besöka det med någon större regelbundenhet. Det jag hör mest, när folk pratar om besök de gjort, är att Kulturhuset har Arlanda-priser på det ekologiska och klimatsmarta fikat och att det var bortkastade pengar.
Ett stängt kulturhus är alltså ingenting att bli särskilt ledsen över. Varken i Malmö eller i Stockholm eller någon annanstans. Kulturen kan bara inte få kosta hur mycket som helst av skattebetalarnas pengar, det är orimligt.
