Vad gör man som journalist när det blivit tabu att kritisera människor som bor i de så kallade ”utsatta” områdena, oavsett vilka brott de än begått? Svar: Man sätter igång en smutskastningskampanj mot medelklassen istället. Senast i raden av trendkänsliga tidningar, med ett redaktionellt pekfinger ständigt i luften för att kolla vindriktningen, är Expressen. I en artikel med rubriken ”Sveriges dyraste stadsdel – ett reservat för övre medelklassen” skriver tidningens reporter Anna Gullberg:
”Välkommen till Sveriges dyraste stadsdel, hem för den övre medelklassen som är rikare, friskare och har fler högskolepoäng än alla andra.
Vasastan i Stockholm har sedan länge seglat förbi Östermalm med dyrast kvadratmeterpris i landet.
Det är en välmående, starkt segregerad bubbla, där stress kan konsumeras bort med appar, där barn räknas ut från skolköer redan på BB och en parkeringsplats kan kosta lika mycket som en villa på 200 kvadrat i Bräcke.
– Såna här nouveau riche-symptom – ingen hyfs, ingen kultur, ingen bildning – det är såna som flyttar in i Vasastan, överallt, säger historikern Jan Bergman som bott hela sitt liv i huset på Upplandsgatan.”
Det här är bara inledningen till artikeln, men den ger en fingervisning åt vilket håll det lutar. En längre analys av artikeln hittar du hos Rebecca Weidmo Uvell. Nu ska de hängas ut till allmän beskådan, dessa vidriga människor som sköter om sin hälsa, utbildar sig och tjänar pengar. Hur understår de sig? De borde skämmas!
Föreställ dig att man skrivit en sådan här artikel om miljonprogramsområde istället, ett av alla de områden som huserar mängder av grovt kriminella nätverk som förpestar livet för varandra och andra. Då kunde rubriken ha lytt ”Sveriges mest kriminella stadsdel – ett reservat för drägg” med följande ingress:
”Välkommen till landets mest kriminella stadsdel, hem för de yrkesbrottslingar som är rikare, mer hänsynslösa och har fler brott på sina samveten än alla andra.
Orten har sedan länge seglat förbi Andra Orten med flest gängkriminella i landet.
Det är en hänsynslös, starkt segregerad bubbla, där stress kan konsumeras bort med droger, där barn slutar skolan och blir kriminella redan i mellanstadiet och parkeringsplatserna brinner så gott som varje natt.
-Såna här nouveau crime-symptom – ingen hyfs, ingen kultur, ingen bildning – det är såna som flyttar in i Orten, överallt, säger historikern Jan Ärgman som bott hela sitt liv i huset på Ortengatan.”
Nej, så kan man ju inte skriva. Inte om Orten, denna utsatta del av samhället där alla invånare är offer för den svenska medel- och överklassens systematiska utsugning och utnyttjande. Strunt i att kriminella skyddas av föräldrar, släktingar och vänner och att det kastas sten och avfyras skarpa skott mot blåljuspersonal, att påfallande många föräldrar lever på medelklassens skattepengar och att den genomsnittliga högskolepoängen är närmast obefintlig. De är ju offer, och den som överhuvudtaget skulle drista sig att uttala sig om dem på samma sätt som Jan Bergman yttrar sig om medelklassen skulle bli utfryst av hela etablissemanget på nolltid och sannolikt förlora alla möjligheter till försörjning.
Men när det gäller skötsamma människor som utbildar sig, skaffar jobb och tjänar pengar, så går det alldeles utmärkt att spy galla över dem och belägga dem med skam för att de tar hand om sig själva och sina familjer. Utbildning och karriär betraktas i det här sammanhanget som något negativt, som bör ifrågasättas, och lägenhetspriserna ska vi inte tala om. Hur har folk mage att lägga pengar på ett schysst boende i en trevlig stadsdel bara så där utan vidare?
Det här är klassisk kvällstidningsjournalistik och, med andra ord, riktigt dåligt. Men det är ofarligt och riskfritt. Vasastans invånare kommer inte att mordhota Expressens chefredaktör, bomba tidningens redaktion eller ringa upp reportern och bräka ”knulla din mamma”.
Det värsta som kan hända är att en och annan ”riche nouveau-granne” tittar lite snett på Jan Bergman när de möts på trottoaren, eller att folk driver med Anna Gullberg på sociala medier för att hon väljer att sparka på den medelklass som bär upp den lilla välfärd som finns kvar. Och det kan de gott ha.
