Fredrik Modeus, biskop i Växjö stift, har sällat sig till de goda pilgrimer som ska vandra till Glasgow för klimatet. Under en viss sträcka i Småland byter man dock ut apostlahästarna mot dressin.
Detta berättar biskopen entusiastiskt om i en video på Facebook. Och var ska sleven vara om inte i grytan – eller rättare sagt, var ska präster och biskopar vara om inte på sociala medier? Gud förbjude att de skulle göra något i det fördolda, liksom. Det måste ju synas att man är god, engagerad och klimatmedveten, hur ska man annars få uppmärksamhet?
– Det är spännande, konstaterar Fredrik Modeus belåtet med leendet hos den som vet med sig att han gjort en verkligt betydelsefull och viktig insats för mänskligheten.
Spännande är det förmodligen också att kolla hur många som gillat videon och kommenterat med smileys och hjärtan och glada, beundrande tillrop. Bekräftelse är ju ändå så himla mysigt och så värmande för lilla hjärtat under prästskjortan.
Om man ska vara riktigt petig hade Fredrik Modeus dock gjort en ännu större insats för klimatet om han stannat hemma på sin kammare, och exempelvis skrivit en salvelsefull predikan, istället för att ge sig ut och cykla dressin. En människa som anstränger sig lär nämligen släppa ut upp emot 40 gånger mer koldioxid än en människa som befinner sig i vila – från 15 gram i timmen till 600 gram i timmen.
Nu kan vi förstås inte helt sluta röra oss, inte ens för klimatets skull, så jag ser verkligen inget ont i att en biskop cyklar dressin. Men varför måste det ske i offentlighetens ljus, som om det vore en livsviktig handling?
För att signalerandet är viktigare än agerandet. Så räkna med fler förnumstiga inlägg från klimat-pilgrimerna framöver. Deras enorma uppoffringar måste ju visas upp, så att alla förstår hur oerhört fromma och goda de är.
