En ”våg av sprängningar” sveper över Sverige. Ja, det är så journalistkåren brukar beskriva de terrordåd som nu utförs dagligen och stundligen. För terrordåd är det naturligtvis, ingenting annat. Och nu uppmanar polisen oss – dig och mig – att ”kraftsamla”.
Det är inte första gången polisen går ut och pekar med hela handen mot de skötsamma medborgarna och kräver att vi ska ta det ansvar de själva inte förmår. Det lågaffektiva bemötandet har grundmurat den svenska polisens rykte som vek och undfallande och gett de kriminella ett enormt självförtroende. Det är därför vi ser terrordåden dugga tätt nu. Och nu måste ”hela samhället” kraftsamla för att få slut på terrorn.
Fan heller, säger jag.
Max Åkerwall och hans kollegor inom polisen måste kraftsamla. Politikerna, från vänster till höger, likaså. Den samlade journalistkåren måste definitivt göra det, de som glorifierat gangstervåldet i åratal.
Men inte de skötsamma medborgare som ser sina liv krympa och sin vardag förvandlas till en mardröm.
Inte du. Inte jag.
Jag har absolut ingenting med våldsvågen att göra, jag har aldrig gjort något för att vålla den och har aldrig gjort något för att förtjäna den. Jag har arbetat, betalat skatt och gjort mitt bästa för min familj och mina vänner. Jag har tagit hand om min son och fostrat honom till en skötsam samhällsmedborgare, jag har tagit hand om mina sjuka föräldrar och jag har tagit hand om djur som andra har misskött.
Varje dag går jag upp och jobbar och försöker dra mig fram trots en årlig reallönesänkning, plågsamt medveten om att pensionsåldern höjs i takt med att jag blir äldre och att jag kanske aldrig kommer att få råd att ens sluta arbeta.
Det gäller de flesta av oss. Vi stretar och kämpar och försöker behålla förståndet, medan gangsterväldet blir rikare och rikare och tar över alltmer av det offentliga rummet.
Så nej. Jag måste inte kraftsamla för att få slut på terrorn.
Det jag måste kraftsamla för är att försöka bevara min mentala hälsa i en tid då mitt land, som en gång var ett välfungerande samhälle, förfaller i snabbare takt än regeringen hinner tillsätta utredningar och journalistkåren hinner skriva gråtmilda texter om hur synd det är om de kriminella.
Foto: Skärmdump Expressen
