Den grötmyndige Jan Guillou skriver i sin kolumn i vänstertidningen Aftonbladet att debattören Paulina Neuding har ”vigt sitt liv åt att skildra särskilda invandrares brottslighet”. Verkligheten, med andra ord.
Jan Guillou har valt en annan väg. Han har vigt sitt liv åt att mörka verkligheten och sprida kommunistiska myter.
Att det finns debattörer som Paula Neuding har varit till stora nytta för samhället. Det är nämligen just ”särskilda invandrare” som står för en viss typ av brottslighet.
Det är något som Guillou och många med honom (inte minst just på Aftonbladet) desperat försökt förneka i åratal, decennier. All is well in Socialist Sweden, där krig är fred och censur är demokrati, där kommunismen är en fin ideologi och islam en fredlig religion som inte får kritiseras.
Att det finns folk som Paula Neuding, som vågar säga något annat, ter sig naturligtvis oerhört provocerande för de här mörkermännen och -kvinnorna. Och Jan Guillou skräder inte orden när han, på bästa träpatron-manér, försöker karaktärsmörda Neuding:
”Neuding i SvD, som vigt sitt liv åt att skildra särskilda invandrares brottslighet, sköt in sig på våldtäkt, det populäraste brottet för högerpartister som kallar sig invandringskritiska. 63 procent av de dömda våldtäktsmännen under perioden skulle enligt denna undersökning belastas av ”invandrarbakgrund”, definierat som att man själv är utrikesfödd eller har åtminstone en förälder som är det. Men alla sålunda definierade invandrare är inte förhatliga människor för Neuding. För henne gäller det dem hon för snart två decennier sedan började jaga på bibliotek och badhus och som är ”migranter från Afrika och Mellanöstern”, alltså i huvudsak araber.”
Högern älskar att tala om våldtäkt för att kunna jävlas med invandrare, fastslår den store. Fan vet om inte kvinnorna ljuger dessutom – i alla fall de som faktiskt blivit våldtagna av ”särskilda invandrare”. Eller ”neudinginvandrare”, som han nu kallar dem, för att ytterligare poängtera att Neuding minsann är något slags ”arabofob”.
Några kulturella skillnader finns det inte heller, slår han fast. Det är bara högerns sätt att diskriminera och svartmåla araber.
Annat är det med Aftonbladetkollegan Jonna Sima, som i sin oändliga vishet kommit till helt andra och, enligt Guillou, mycket bättre slutsatser, nämligen att ”neudinginvandrare” inte alls är överrepresenterade när det gäller brott.
Sima är ”Neudings motsats”, förklarar Guillou och inbillar sig att han ska få läsarna att tro att Simas slutsatser därför är mer trovärdiga.
För en majoritet av läsarna är det förstås tvärtom. Neuding har betydligt större förtroendekapital hos allmänheten än Sima. Det är numera ytterst få, utanför Aftonbladetklubben för inbördes beundran, som tar vare sig Guillou eller Sima på allvar.
Simas slutsats är förstås, som Guillous egen, att det är ”fattigdom” som gör ”neudinginvandrare” till våldtäktsmän och han avslutar med de gamla vanliga flosklerna som bara de närmast sörjande tar på allvar:
”Fattiga människor begår sådana brott som är lättast att upptäcka och samhället ser strängt på. Rika människor begår svårupptäckta brott som samhället ser mindre strängt på.”
Den intellektuelle kommunisten har talat. Och hans desperata försök att mörka och tillrättalägga den verklighet som majoriteten av medborgarna lever i är lika pinsam och kletig som en fjortis valhänta tafsande.
Krönikan finns att läsa på Aftonbladet. Du hittar den enkelt via Google.
Foto: Jan Guillou på Bokmässan 2024, Wikimedia Commons
