Det är något speciellt med söndagar. Att få vakna långsamt, avnjuta frukost i lugn och ro, läsa en morgontidning eller lösa korsord till kaffet, och ha en lång, ledig dag framför sig… Jag lever fortfarande kvar i den tid då söndagen var en tid för vila och umgänge med familjen. Måndagen, med jobb och förpliktelser, må stå för dagen men vad tjänar man på att ta ut den i förskott?
I hjärtat bär jag minnena av min barndom. Doften av nykokt kaffe, frukostbordet omsorgsfullt dukat, prat och skratt till gröten och smörgåsarna. Det är klart att både mamma och pappa hade den stundande måndagen i medvetandet men de lät den inte påverka söndagens ledighet. Jag hörde aldrig någon av dem sucka över att det snart skulle vara måndag igen – istället tog de vara på söndagens möjligheter.
Efter frukosten brukade vi ta en skön söndagspromenad, ofta med ett stopp på något av de mysiga kaféerna som fanns i Karlskoga på den tiden. Där fanns ett Continental, ett Solbringen, ett Lövhills och ett Kåems (och säkert fler som jag har glömt namnet på) och kedjor som Coffehouse by George var det ingen som ens hade hört talas om.
Väl hemma igen lästes det tidning, löstes korsord och lagades söndagsmiddag. Benig kalvstek, ugnsstekt hel kyckling, slottstek eller något annat gott som sedan avnjöts under trivsam samvaro. Fruktsallad eller chokladpudding var den vanligaste desserten, vill jag minnas, och chokladpuddingen var min favorit.
Och ja, det var mamma som stod för matlagningen. Så var det nog i de flesta familjer på den tiden och det trivdes åtminstone min mamma alldeles utmärkt med för matlagning var ett av hennes stora intressen. Pappa däremot kunde på sin höjd koka ett ägg eller en gryta gröt, men i gengäld tog han mer än gärna hand om disk och städning. En rätt bra fördelning, om du frågar mig (som liksom mamma tycker det är roligare att laga mat än att diska och städa).
Ibland slog vi på stort och firade söndagen med att äta middag på Stadshotellet istället. Klassiska snittar till förrätt, följd av en välsmakande huvudrätt (mamma och jag tog nästan alltid wienerschnitzel, pappa och brorsan föredrog rödspätta eller någon annan god fisk) och dessert. Marängswiss till brorsan och mig – kaffe med konjak och en liten kaka till mamma och pappa.
Jag älskade att gå på Statt, inte bara för maten utan minst lika mycket för stämningen. Finklädda gästernas, eleganta servitörer och servitriser. Linnedukar, linneservetter och levande ljus, vackert porslin, tunga bestick och tjusiga glas. Jazzbandet som spelade soft jazz på lagom volym.
Jag har försökt hålla fast vid det här genom livet, försökt göra söndagen till en njutbar dag. Även om maken och jag är precis lika intresserade av matlagning lägger jag beslag på köket just på söndagar. Än idag lagar jag klassisk söndagsmiddag, gärna samma slags mat som mamma lagade. Och jag tycker fortfarande att chokladpudding är den godaste efterrätt som finns.
Det enda jag egentligen saknar är mamma och pappa runt matbordet. Och det kommer jag alltid att göra.
Foto: Karlskoga stadshotell interiör 1962, wikimedia commons
