Ingenting kunde ha varit mer förutsägbart än att TV4:s Kalla fakta skulle vinna tv-priset Kristallen för sin granskning av Sverigedemokraternas så kallade trollkonton. Det var avgjort redan i samma sekund som den uppmärksamhetstörstande huvudpersonen vattenkammade sig och började wallraffa. Det finns ingenting som är så oproblematiskt, och som vinner så mycket gillande, som en granskning av Sverigedemokraterna. Snacka om att göra det lätt för sig.
Annat är det när Socialdemokraterna ska granskas. Inte för att det är någon inom main stream-medierna som granskar dem speciellt ingående förstås, eftersom där råder en stark konsensus att rödgrönt är det normala och det enda acceptabla. När det 2018 avslöjades att Socialdemokraterna drev en trollfabrik, som spred hat mot Sverigedemokraterna och deras väljare på sociala medier, blev det således inte särskilt stora rubriker i main stream-medierna.
Numera finns det dock en rad alternativa medier som gör det som vanliga medier underlåter. Och de blir naturligtvis omgående anklagade för hat och hot. Socialdemokraterna granskar man inte ostraffat. Ni minns väl hur självaste Magdalena ”arga” Andersson försökte sprida misstankar mot den frihetlige debattören Henrik Jönsson, och antydde att han skulle vara avlönad av främmande makt. Hur många main stream-journalister granskade Andersson efter det utbrottet?
Det finns nog få yrkeskårer där medlemmarna är så osjälvständiga som just inom journalistkåren. Själva pratar de högtravande och oförtröttligt om hur viktigt deras arbete är, men vad det är som är så viktigt med en flock viktigpettrar som bräker i samma tonart förstår bara de själva.
Jag är, om det inte redan framgått, oerhört trött på svenska journalister. Med få undantag ger de alla uttryck för ungefär samma åsikter, rapporterar nyheter såväl som kultur med samma vinkling, och ser sig som auktoriteter med rätt att uppfostra. Om den vanlige medborgaren säger bu så säger journalisten bä, av ren princip.
Det har inneburit många märkliga journalistiska ställningstaganden genom åren, från vurmen för multibrottslingen Clark Olofsson till fantasier om invandringens vinster till 2020-talets lobbyism för kriminella rappare. Listan kan göras mycket, mycket lång.
Det får också konsekvenser för medborgarnas vardagsliv eftersom makthavarna ofta lyssnar mer på journalistkåren än på medborgarna och därför fattar huvudlösa beslut utifrån rädslan att hängas ut i medierna. Att man avslutade det samhällsviktiga Reva var en direkt orsak av att vänstersinnade mediepersoner mobiliserade på sociala medier. Att förtroendet för journalistkåren minskar för varje år är med andra ord ingenting att förvånas över.
Foto: Skärmdump Kristallen
