Det finns en rad studier som visar att invandrade äldre, som nyttjar äldreomsorgen, uttrycker önskemål om att bli vårdade av landsmän eller av människor som talar deras språk obehindrat och förstår deras kultur. Detta ses allmänt som något hemtjänsten bör vara lyhörd för. När äldre svenskar har liknande önskemål beskrivs det som ”rasism”.
Nyligen publicerades en studie om äldre svenskars rasism, på initiativ av Fardowza Hirsi, som själv arbetat i hemtjänsten och där säger sig ha blivit utsatt för rasism från svenska vårdtagare (foto: skärmdump Göteborgs stad).
Hirsi, som säger att hon har ”en fot i Somalia och en i Sverige” men som väljer en strikt muslimsk klädkod, kontaktade doktoranden Katrin Ceesay som genast blev intresserad. Ceesay har tidigare arbetat på Migrationsverket och har ett uppdrag som utvecklingsledare i mänskliga rättigheter i Göteborgs stad för att identifiera och förebygga diskriminering i förvaltningen.
I en enkät som Hirsi och Ceesay skickat ut till hemtjänstpersonal framgår att hemtjänstpersonal med utländsk bakgrund systematiskt utsätts för rasism av de svenska omsorgstagarna.
– Vissa skrev att omsorgstagarna sagt att de tror att de får bättre hjälp av vita personer, säger Katrin Ceesay till Göteborgsposten (foto: skärmdump GP).
Tidningen skriver vidare:
”– Jag vet om en person som slutat och flera som vill lämna vården efter allt [SIC!] direkta och indirekta rasistiska påhopp de fått, säger Fardowsa Hirsi.
Hon suckar.
– En person valde till och med att flytta från Sverige, säger hon.”
Både Hirsi och Göteborgsposten vill alltså förmedla att svenska folket är så genomrasistiskt att folk skulle drivas att emigrera.
Det köper inte jag. Inte heller köper jag att så många svenska äldre skulle kräva hjälp enbart från ”vita”. Visst, en och annan kan säkert säga något sådant, men generellt är svenska folket ett både artigt och icke-rasistiskt folk jämfört med de flesta andra folkslag i världen.
Jag tror därför att det är betydligt vanligare att äldre invandrare uttrycker rasism mot svensk vårdpersonal än tvärtom.
Det kan jag naturligtvis inte belägga eftersom jag inte lyckats hitta någon studie om det. Och om det nu finns sådana studier så har de förmodligen klassats som främlingsfientliga av 90 procent av journalist- och forskarkårerna och begravts snabbt som ögat. Det finns dock tydliga indikationer på att många invandrargrupper saknar en grundläggande respekt och förståelse för det svenska samhället, och därmed även för svenskarna.
Några exempel från de senaste åren är de inbördes bråken mellan eritreaner, som kostat samhället enorma pengar, och muslimska grupper som startat kravaller för att de inte accepterar svensk lagstiftning. Under kravallerna skadades många poliser och materiell egendom för miljoner förstördes. Vi har också den massiva desinformationen om svensk socialtjänst i klart minne – en desinformationskampanj som bidragit till att öka terrorhotet mot Sverige.
I ljuset av dessa företeelser förefaller det högst sannolikt att även äldre invandrare, i behov av omsorg, kan tänkas uttrycka sig föraktfullt och rasistiskt om och mot svenskar.
Att det finns äldre svenskar som uttrycker önskemål om få bli vårdade av människor som förstår deras språk och kultur tvivlar jag dock inte ett ögonblick på. Det har säkert blivit ännu vanligare efter den stora invandringsvågen 2015 – 16, då kommunerna använde äldreomsorgen som en plattform för integration. Det finns många exempel på hur äldre omsorgstagare farit illa för att personalen inte förstått eller kunnat uttrycka sig på svenska, vilket gör önskemålen helt rimliga.
Min gissning är därför att det Ceesay och Hirsi beskriver som att omsorgstagarna kräver ”vit” personal främst handlar om att de ber om svensk personal, eller åtminstone personal som behärskar svenska språket och är hemmastadda i den svenska kulturen.
Samma önskemål har, som nämnts tidigare, även äldre invandrare. Skillnaden är att de inte betraktas som rasister när de ber om att få bli vårdade av hemtjänstpersonal med samma etnicitet. Det finns tvärtom, sedan åtminstone tidigt 90-tal, en grundtanke om att dessa omsorgstagare bör få sina behov tillgodosedda i mesta möjliga mån.
I en motion skriven 2005 formulerade sig s-politikern Nikos Papadopoulos så här:
”I många kommuner har man t.ex. inrättat egna avdelningar för äldre invandrare i samma språkgrupp, samtidigt som olika privata alternativ har startats. De äldre som bor i dessa enheter har kunnat höja sin livskvalitet och de mår bättre både psykiskt och fysiskt jämfört med dem som bor i svenskspråkiga boendeformer och inte kan kommunicera med personalen.”
Det borde rimligen innebära att äldre svenskar, som vårdas av personal med utländsk bakgrund och bristande kunskaper i svenska språket, också skulle må bättre av att vårdas av andra svenskar. Men om det skriver Papadopoulos intet.
I en C-uppsats från Stockholms universitet 2010 skriver Mansour Sedaghati att ”äldreomsorgen är en typisk arena där äldre invandrare med olika kulturella bakgrunder möter den svenska kulturen och de svenska värderingarna inom äldreomsorgen” och att ”svårigheter kan uppstå om vårdtagaren inte kan förmedla sina tankar och känslor. Det kan leda till otrygghet och vårdtagaren kan få en negativ självbild och det kan i sin tur påverka dennes fysiska och psykiska hälsa.”
Åter handlar det om äldre invandrare – inte om äldre svenskar som uppenbarligen förmodas sakna alla behov av sin egen kultur och sitt språk.
I en C-uppsats från Institutionen för pedagogik vid Högskolan i Borås, daterad 2010, kommer Majid Jaffari fram till att äldre invandrare har ett större behov att möta sin egen kulturella kontext inom vården och omsorgen. Därför bör det ”ske en medveten satsning mot diskriminering för att främja bättre förståelse, dels rekrytering och anställning av personer med utländsk bakgrund för ökad mångfald bland personalen. För att öka förståelsen bland personalen kan man ha en introduktion till olika kulturer med ett tvärkulturellt förhållningssätt i
form av fortbildning för personalen inom äldreomsorgen.”
Det finns en uppsjö av liknande uppsatser, studier och undersökningar, som alla syftar till att lyfta äldre invandrares särskilda behov. Inte i någon av de studier som jag tagit del av anklagas dessa omsorgstagare för att vara rasister.
Äldre svenskar hängs dock ut som rasister, helt i enlighet med det narrativ som så länge plågat vårt samhälle. Hirsi och Ceesay har dessutom hyllats för sin studie och har nu nominerats till Årets nyskapare i Göteborg.
– Att arbetet uppmärksammas är en vinst i sig, så det känns redan som vi vunnit, säger Fardowsa Hirsi stolt till Göteborgsposten.
Kan just tänka mig det. Och förlorarna är de svenska äldre som stämplas som rasister och som, om den här studien blir hemtjänstens nya katekes, kommer att få ännu mindre att säga till om när det gäller den omsorg som de har betalat skatt till under hela sina yrkesverksamma liv.
Foto: Pixabay
